Vanliga människor

"Common people" med Pulp på MTV Rocks och jag känner att jag är med.

Jag vill också leva med vanliga människor.

I glada färger.

Och dansa lite.

Lagom töntigt.

Kanske inte åka omkring förminskad i en kundvagn?

Men, vanliga människor. Vad är det?
Är det så vanligt med det önskvärda hos vanliga människor?

Sunt förnuft och hänsyn och respekt för andra och förståelse för allas olikhet.

Tyvärr verkar det inte så med tanke på exempelvis hur många procent Sverigedemokraterna får i opinionsundersökningarna, och med tanke på det våld som rapporteras från här och där i vårt avlånga land, alltför ofta.

Desto viktigare att vi som vet de rätta värderingarna verkar för dem, hela tiden.

En liten historia från idag.
Jag satt på en uteservering.
Mannen vid bordet intill, hans jacka hade ramlat i golvet.
In kom en yngling.
Jag frågade: Kan du inte ta upp hans jacka (han höll just på att kliva över den),
Han svarade: Kan inte du ta upp den?
Jag svarade: Du står ju där.
Han tog upp jackan.
Jag frågade: Det var väl inte så svårt?
Han svarade: Så svårt var det.
Jag: Jasså, så svårt var det.

Konstig konversation? Och vad vill jag med den? Jo, jag tror trots allt att jag genom mitt vänliga agerande som fick denne yngling, om ovilligt, att agera vänligt mot en medmänniska, kanske väckte en tanke.

Så naiv är jag. Eller inte?