Förrförra veckan när jag cyklade till stan i regn var det verkligen inget sommarregn. Jag blev våt och kall och tinade knappt upp på hela dagen. Jo, jag hade regnställ, men sömmarna på jackan läckte och på fötterna hade jag tygskor. Inte helt klädd efter vädret alltså.
Men idag, efter lite kvav värme, så kom regnet.
Först gick barnen ut en sväng och kände på det.
Dottern ville ut igen.
Då följde jag med.
På med stövlar och regnjackor.
Och det var sommarregn, varmt och skönt och åska.
Blixtar och dunder, inte så nära.
Vi räknade förstås sekunderna.
Tre sekunder, en kilometer.
Så har vi alltid gjort i min familj och min familj var lika galen.
Ett härligt åskväder, då ska man ut.
Plaska i vattenpölarna.
Många är nog grannarna som skakat på huvudet.
Synd att inte lika många följer vårt goda exempel.
När barnen var små och vattnet i de stora vattenpölarna gick över knäna.
Eller förra sommaren, när dottern och jag började få in vatten i stövlarna och helt sonika tog av oss barfota och fortsatte vada.
Och en dag när vi var på stugan och gick ner för att bada vid Marholmen medan ALLA andra skyndade hemåt med pick och pack hastigt ihopsvept.
Det är glädje i sommarregn.
Prova själv att möta det blöta :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar