Häromdagen skrev jag några Tankar om tid.
Jag tänker mycket på tid.
Hur vi hanterar tid och pratar om tid och relaterar till tid... och hur och vad jag gör med min tid, och hur det påverkar andras tid o.s.v.
Förutom Bodil Jönssons bok är en bok som återkommer i mina funderingar boken Långsamhetens lov, inte minst för titeln. Kanske återkommer jag till den också... men smaka till dess på tanken att lovsjunga det långsamma. Kan vara något att ta fasta på i vårt stressade samhälle, eller hur?
Nu tänkte jag i stället ta upp ett ord som fick 542.000 träffar på Google men inte finns i svenska Wikipedia (föreslår kvalitetsvin i stället ;-).
Var begreppet kvalitetstid kommer ifrån vet jag således inte. Bara att det dök upp för några år sedan och sedan dess har missbrukats på olika vis.
Tänk att man numera ska ha "kvalitetstid" med barnen eller med sig själv och kanske sin partner när barnen somnat, eller ännu värre boka kvalitetstid med barnen... Ur led är tiden.
Enligt mig är all tid kvalitetstid, du kan se kvalitet i all sorts tid. Tid när du har tråkigt, känner dig stressad eller orolig, tid när det kliar i benen av rastlöshet. Tiden på kvällen då du inte kan somna, eller tiden då ögonen bara går igen fast du vill läsa ett kapitel till i boken. Det finns en kvalitet och mening med det också.
Ge tiden tid. Precis som "oönskade känslor" kan sådan tid ge anledning att reflektera. Tid för reflektion har jag nämnt tidigare att de flesta nuförtiden inte unnar sig. Tid för reflektion är viktigt.
Är jag tjatig nu? I så fall var det väl tid för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar