"Forget coffins" börjar rubriken, och det har jag gjort länge. Har aldrig förstått det där med kistbegravningar men när jag började fundera på hur urnorna är beskaffade blev jag minst lika oförstående för dessa - "man", alltså askan, kan inte åter bli jord om den ligger i ett tillslutet kärl av metall eller sten...
Mina föräldrars aska är spridda i Vänern. 1985 när min mor dog var det hennes önskan och även min far önskade sedan detsamma. Skillnaden var att 2010 hade de kommit på en smart urna som sänktes i vattnet och sedan löste upp sig. Skönt att slippa risken att få askan i ansiktet. (Vilken svensk film var det där de var uppe i en luftballong och släppte askan?)
Blir lite fundersam när jag läser på projektets webbsida:
Capsula Mundi is a container with an old perfect shape, just like an egg, made with modern material -starch plastic- in which the dead body is put in a fetal position. Capsula Mundi is planted like a seed in the soil, and a tree is planted on top of it. The tree is chosen when the person is alive, relatives and friends look after it when death occurs. A cemetery will no longer be full of tombstones and will become a sacred forest."
www.capsulamundi.it
Kroppen ska alltså placeras som i livmodern. För en pånyttfödelse som jord - nu pratar jag kroppen alltså. Min tanke har varit att sprida askan, om inte i sjö eller hav så väl i en minneslund. Aska är erkänt bra ur näringssynpunkt och det skulle gå bra mycket fortare.
Men gillar tanken på att kunna välja träd och att det bildas en vacker skog.
Oj, det här satte igång tankar så här på måndagskvällen, dag 2 av #blogg100
Tycker i och för sig om gamla kyrkogårdar med den speciella stämning som finns där, med namn och årtal och ibland familjerelationer på gravstenarna.
Tror på valfrihet i livets slutskede, hur var och en vill och med respekt för de efterlevande, men även hänsyn till moder jord.
Kanske står jag fast i tanken om att spridas i havet, tänk att kunna färdas runt de sju världshaven...
Hur vill du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar