Det är kanske en flykt.
Eller en nödvändighet.
Att ha något att göra som känns vettigt.
När det är krig i omgivningen.
Krig i ens inre.
När det är så
orkar jag inte skriva om det.
Kanske återkommer jag.
Med lite perspektiv.
När det klarnat lite.
Vad som kommer hända.
Just nu är livet lite på
ett gungfly.
Men många saker är säkra,
som att jag är stark i mig själv.
Låter som en klyscha men
just stark i sig själv är bra att vara.
Resten kan jag inte göra något åt
bara förhålla mig till.
Klart jag kan göra något
genom mitt sätt att agera.
Men jag kan inte - hur mycket jag än försöker stråla
ändra på den som inte vill.
Det kommer an på en själv
att vilja.
Min vilja är starkt förankrad i mitt hjärta
därav styrkan.
Försöker en bara med huvudet
försöker tänka ut saker...
... det går inte
Du kan inte tänka ut hur det blir.
Verkligheten ändras varje sekund
och det är bara att förhålla sig.
Och som en kommentar på FB idag
- det du ger det får du.
Därför försöker jag ge kärlek,
hela tiden och inte minst till mig själv.
Men jag blir förbannad
när mina försök misstolkas och smutskastas.
Och jag är också mänsklig
och blir så jävla trött ibland.
Fast nu har jag visst skrivit av mig,
inte det jag tänkte, men det som kom.
Trodde jag behövde tänka först,
men jag behövde visst skriva mest.
I morgondagens bloggpost
blir det mer om hemsidan som är klar.
#blogg100 Dag 32
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar